Lilla Nike

Från fönstret på övervåningen där jag sitter och jobbar kan jag se min lilla Nike ibland tuffla runt på dagisets inhängnad. Just nu till exempel. Felicia och Thea fnittrar bakom stängd dörr på hennes rum, jag försöker koncentrera mig på jobbet och hinna klart det som jag planerat innan helgen.

Vy från övervåningen där jag sitter och jobbar på Nikes dagis

Många sådana här em måste jag hålla mig från att tänka att jag ska strunta i jobbet för dagen för att istället gå och hämta Nike på dagiset. Tänker på hennes ansikte som lyser upp när hon ser mig komma och hur hon ivrigt slänger sig runt min hals. Hennes kind mot min, mjuk, varm och underbar!

Peter kommer snart hem. Då hör man bussen svänga in på gården, knastret i gruset, bildörren som smäller igen. Han brukar komma in först. Ruska av sig jobbet liksom, för att sedan gå mot dagiset med långa, gungande steg.

Mitt kaffe är kallt men jag småsmuttar ändå, ur ett av de stora glasen. Jag har nästan hunnit det jag ska och det är viktigt för när helgen väl slår till, finns ingen tid över till annat och det man inte hunnit, borde ha hunnit ligger över en som en molande oro i magen.

Städa skrivbordet måste jag hinna också. Skynda, skynda. Snart är helgen här!

/Mamma Pia