Lilla Nike

V. 22+3

Nu sprattlar och sparkas det i magen! Jag älskar att känna dej röra dej inne i mej! Det är en härlig, hissnande känsla som jag är överlycklig över att få uppleva och jag älskar dej redan fast att vi inte träffats än.

Jag och Felicia var i veckan på loppisen på Faluvägen. Där fyndade jag de allra sötaste små plaggen. Det var en rosa teddyoverall, en jättesöt mörkblå manchesterklänning och ett par rosamönstrade velourbyxor i minsta storlek. Pappa har lovat att köpa vagn och Peter letar just nu efter en passande modell. Han säger att det är viktigt att det blir rätt och bra och han har nog rätt eftersom han vet vad han pratar om. Själv kan jag inte dra mej till minnes att jag ens kört en barnvagn men det har jag väl antagligen när Lukas var liten.

Efter utställningen i Gästrike Konst ska jag och Peter koncentrera oss på huset och försöka få lite ordning tills babyn dyker upp. Vi ska måla om i köket, fixa i sovrummet, hämta säng åt den lilla, städa ur garderober för ännu en liten person mm. Jag ser fram emot det och våren, om den nu ämnar komma någon gång.

Huvudvärken har gått över och jag känner mej bara lite trött. Jag och Jossan sover på förmiddagarna och det är sååå skönt. Jag känner mej ännu inte så stor och tjock så nu njuter jag av att ha en liten bebis i magen!

Puss och kram

...så ses vi igen! Sist var i vecka sex då jag och pappa spända var hos doktor Misgena och gjorde ett tidigt ultraljud. Nu får vi sluta träffas på det här sättet. Nästa gång ses vi i det verkliga livet, närmare bestämt den andra augusti. Det är en dag före din pappas 42-årsdag och jag lovar att han inte kan få en finare present än lilla dej lagom till sin födelsedag!

Nu är jag i vecka 21+0 och jag och Peter har varit på en ultraljudsundersökning på Gävle lasarett i dag. Jag fick lägga mej ned på den pappersskyddade britsen i undersökningsrummet, fick den där blåa gelen på magen och sedan skymtade jag bebisen på monitorn som hängde i taket ovanför britsen. Peter satt bredvid mej på en stol och jag tror att vi båda kunnat sitta där hela dagen och titta på den söta lilla krabaten som sprattlade med de små benen och armarna i svartvitt på skärmen. All min oro som jag burit på nu i de här fyra månaderna rann av mej när sköterskan talade om för oss att det såg jättefint ut. Sköterskan sa också att det nog med största sannolikhet är en liten flicka i min mage, en liten Nike alltså!

På vägen hem så stannade vi till hos mamma, sprudlande glada att få visa upp lite bildbevis. Vi drack kaffe och åt bullar vid hennes köksbord och tittade på ultraljudsfotona. Hon är så glad att hon ska bli mormor igen. Jag längtar också till på fredag då Felicia kommer. Då ska hon få se sin lillasyster och hon kommer att bli superglad, för hon väntar med glädje på sin lillasysters ankomst!

Puss och kram
 

Jag har sett en graviditetssticka med två blå streck...och äntligen är den är min!!! Det var några skakiga och nervösa minuter efter att jag kissat på stickan tills det att resultatet kunde avläsas i fönstret. Allt snurrade när ja såg det två strecken och det bredaste leende som jag nog någonsin haft spred sej i mitt ansikte. Grattis mamma! sa Peter när jag kommit ut i från toaletten och meddelat svaret. Det kändes konstigt och stort. Mamma kallade han mej!

Men kunde man tro på det här då efter allt vi gått igenom med hormon och -ivfbehandlingar? Det var svårt tyckte jag. Jag köpte ett till test några dagar senare för säkerhets skull men också det visade positivt:) Hm..? Det kändes så märkligt att gå omkring och vara gravid utan att känna det. Kanske jag måste köpa ett till test? Peter bara skakade på huvudet och sa att du kan nog köpa hur många graviditetstester du vill men det kommer bli samma resultat;

-Du är på smällen älskling!




Puss & Kram/En som ska bli mamma