Det var ett tag sen...
...men nu blir det äntligen av. Ett blogginlägg i sena timman är på väg genom cyberrymden, ha ha!
Allt är väl så bra som det kan vara. Jag syftar på alla jobbiga efterdyningar av mammas bortgång. Familjetjafset t ex. Det gnager i mej varje dag och har fått mej att inse vikten av att omge sej av vänner och familj samt vårda alla relationer som får en att må bra. Jag hoppas evinnerligen att jag och Nike får en bra och framför allt sund relation. Tyvärr så tror jag att kärleken till sina barn ibland förblindar föräldrar så att saker och ting inte alltid blir till barnets bästa. Vilka djupa tankar jag sitter och har i denna sena timme! Fantastiskt.
Nike mår bra! Växer och frodas gör hon. Vi har precis avslutat en penicillinkur mot de fula och kliiga eksemen som hon haft på bla höger arm och höger kind. De är mycket bättre nu och faktiskt nästan borta! Inga fler tänder har hon fått men håret börjar ta fart och hon har fått en liten frisyr som jag kammar med mina fingertoppar. Hon tycker om att bli kliad på huvudet. För mycket tillbringad tid med Jossan kanske, ha ha! Kläderna växer hon ur. Plagg efter plagg viks i hop och läggs undan. Än så länge spar vi väl dem även om jag med säkerhet vet att det inte blir fler barn för oss. När man frågar henne om hon är en stooor tjej så drar hon upp axlarna och grimascherar och dansa kan hon också även om det än så länge rör sej om att vagga med huvudet från sida till sida. Hon är såå söööt! Det kan bara inte finnas någon sötare unge på detta jordklot, så känns det i alla fall när jag tittar på henne.
På tisdag åker vi äntligen till Holland! Det ska bli kul att visa upp Nike för släkten och vice versa. I morgon packar vi och sen så börjar bilfärden på tisdag förmiddag. Göteborg-Kiel blir det. Mysigt!
Nu kom Jossan upptassandes för trappan och kurade ihop sej för natten bland kuddarna i den röda soffan. Jag tror att jag gör det samma fast i sängen då förstås;)
Puss på er!/Pia
