Lilla Nike

Så har det varit Lucia. Själv har jag levt som i en dimma nu i över en månad på grund av de vakna nätterna med Nike, I natt som var somnade vi utmattade båda två vid femsnåret på morgonsidan och då är det ju lätt att man åker ned i humöret. Typ att man skäller ned sambon bara för att han råkar visa sej eller håller på att åka i från stora tjejen vid hämtningen efter skolan. Haha, det måste jag kanske förklara närmare. När jag skulle hämta henne i dag så hade hon en kompis som skulle följa med hem, nå väl, kompisen hoppade in och då åkte jag. Felicia hade bara hunnit slänga in skolväskan och ropade snopet ett hallå och vänta! En mamma som gick förbi drog roat på munnen.

Nu sover Nike sött i sin egen säng. Vi har bestämt att försöka att få in lite kvällsrutiner, efter ett samtal över middagsbordet och i natt ska Peter ta henne om hon vaknar. Jag ser fram emot att få sova!!! ...fast jag är en liten toka som ändå sitter vaken här och knappar på datorn när jag för en gångs skull får krypa till kojs. Kan liksom inte avsluta dagen. Jag har tillbringat största delen av den till att sy på Nikes dopklänning. Jag tycker att den blir bra och det är verkligen roligt att sy, hade glömt det. Ska brodera Tro Hopp & Kärlek nedtill på kjolen, Nikes namn på vänster ärm och ett hjärta av något slag på bröstet. Visar klänningen här på bloggen när den är klar.

Jossan är också helt slut av vakna nätter. Hon lägger sej med Nike och mej varje kväll trots att jag ser på henne att hon tycker att det är jobbigt med skriket. I bland går hon in i ett annat rum men kommer alltid tillbaks för att sova där vi är. På dagarna är hon väldigt svartsjuk på bebisen och så fort som hon inte får min uppmärksamhet så ställer hon till med bus så som välta ut vattenkannan, dra ut alla blöjorna ur sopkorgen på toa, tugga på sockor, skor och garnnystan, skälla, gå upp på borden, suck! Ja, ni hör ju men man kommer undan med mycket när man är så in i nordens söt som vår lilla Josefin!




Puss och kram/Mamma Petit Chou